En medalj, ett oense par i Östra Ryd & ännu en drunkningsolycka

Jag håller fortfarande på att lägga till släktingar i min Österåkers-gren. Det är min farmors mammas mammas mamma som härstammar från Österåker (Sthlm).

Javisst, är det länge sedan, men eftersom jag lägger till syskon till mina anor och sedan deras barn, och deras barn (ja du förstår). Så blir det ändå ett ganska stort gäng som samsas där på kvistarna.

Jag känner ofta för människorna jag släktforskar om. För en stund, när jag följer dom än hit, än dit i kyrkböckerna blir dom viktiga för mig. Jag blir nyfiken. Som när jag ser att någon fått tvillingar i ena husförhörsboken och måste leta upp nästa fort, fort för att se om barnen klarat sina första barnaår, *hoppas hoppas hoppas*. Jag blir glad ibland. Ibland blir jag ledsen.

Ibland stöter jag på lite ovanliga saker. Sådant som sticker ut. Här är den senaste veckans skörd.

Fortsätt läsa En medalj, ett oense par i Östra Ryd & ännu en drunkningsolycka

Annonser

Fotografier

Jag har suttit här och skannat gamla släktfoton ikväll. Foton som jag och mina syskon har kvar efter vår mormor och morfar, farmor och farfar. Och våra föräldrar. Det är inte så mycket. Efter farmor och farfar rör det sig om fem eller sex foton, allt som allt. Kanske att det finns fler hos mina kusiner, men jag har inte träffat dom sedan jag var barn så jag drar mig lite för att höra av mig och fråga.

Efter min mormor och morfar finns det lite mer. Min morfar kommer från en sådan där stor, sammanhållande släkt. Det verkar ha funnits tillgång till kamera i, eller i anslutning till hushållet när morfar växte upp för det finns förvånansvärt många vardagsbilder under hans barn- och ungdomsår (han var född 1908). Från min mormors barndom finns inte mer än något enstaka klassfoto, ett porträtt och ett konfirmationsfoto. Från och med att mormor och morfar gifter sig finns det desto fler bilder på mormor och på min mamma finns det många barndomsfotografier.

Fortsätt läsa Fotografier

Farfars ”nya” dotter

Igår när jag skrev mitt blogginlägg om så kallade Stockholmsäktenskap nämnde jag min farfar och farmor och hur dom levde tillsammans och fick gemensamma barn på 1920-talet utan att vara gifta. Jag nämnde också att en av anledningarna till att farfar och farmor inte gifte sig förrns senare var att farfar redan var gift. I inlägget skrev jag att farfar och hans första fru INTE fick några gemensamma barn vilket var något jag tyckte mig ha utrett tidigt i mitt släktforskande.

Men, med åren kommer visdom (he he) och erfarenheter som säger att det alltid finns utrymme för misstag och vidare att många av dessa misstag sker i början av ens ”släktforskarkarriär”. Det är således aldrig fel att dubbelkolla saker efterhand. Att gå igenom gamla poster i det egna trädet.

Vilket jag gjorde igår i samband med att jag skrev det där blogginlägget.

Fortsätt läsa Farfars ”nya” dotter

Stockholmsäktenskap

Jag har nyligen börjat lyssna om på gamla avsnitt av radioprogrammet Släktband. Åh det är så bra!

Nu senast lyssnade jag till programmet Gifta på stockholmska från februari 2008. Inledningsvis handlar programmet om en man och kvinna som är nära släkt med varandra men som ändå gifter sig, i Danmark för att den svenska prästen säger nej. Prästen fortsätter en lång tid att obstruera och visa sitt ogillande och kvinnan i den här berättelsen blir inte kyrktagen efter barnens födelser. En mycket intressant berättelse.

Sedan går programmet över till att ta upp det här med Stockholmsäktenskap och vad detta egentligen innebar.

Fortsätt läsa Stockholmsäktenskap

Olika falla ödets lotter

Jag intresserar mig mycket för likheter och olikheter. Skillnader i hur människor levt beroende på diverse olika faktorer. Mönster som träder fram allt eftersom man släktforskar.

Något jag funderat över på sistone är hur olika människors liv tycktes te sig beroende på huruvida dom var etablerade på en ort eller inte.

Fortsätt läsa Olika falla ödets lotter

En statarfamilj, ett självmord, ett fosterbarn och en make med delirium

Idag har jag stött på lite nytt i mitt släktletande.

  • En stycke statarfamilj
  • Ett självmord
  • Ett fosterbarn som satte spår
  • Och en hustru som berättade för myndigheter om att maken hennes lidit av delirium vid tre tillfällen

En stycke statarfamilj

En statare var en gift dräng (ofta lantarbetare) utan eget boställe/torp/gård och ofta mycket fattig som tillsammans med sin hustru arbetade åt exempelvis en storgodsägare. För detta fick dom husrum, möjlighet att sätta lite potatis och lön i natura (spannmål och dylika). Statarfamiljer flyttade ofta. Varje år var inte ovanligt.

Lite längre ner på sidan har jag lagt in några länkar till intressanta texter om statare.

Fortsätt läsa En statarfamilj, ett självmord, ett fosterbarn och en make med delirium

Minnen

En av anledningarna till att jag en gång inledde mitt släktsökande var min mormor. Jag visste mycket lite om hennes släkt då. Ingenting om vart hon kom ifrån och allt jag visste om hennes föräldrar var utifrån två porträtt som hängde på mormors vägg. Jag tror att mormor var stolt över sina föräldrar. Hon pratade ofta om hur lik min ena bror var hennes pappa.

Mormor var den i min släkt som berättade saker. Hon tyckte om att berätta och jag tror att hon behövde få prata om sin barndom. Dessvärre var jag lite för liten för att verkligen höra. Men vissa saker stannade hos mig.

Fortsätt läsa Minnen