Matchningarnas matchning

För ett par veckor sedan satt jag, som så ofta, bekvämt tillrätta i min stol på mitt trevliga lilla hemmakontor. Framför mig på skärmen hade jag min sambos släktforskning och hans DNA-matchningar. Jag satt där med intentionen att ”hitta” några lösningar på hans ganska förvirrande dna-situation. Min sambos släkt består nämligen av flera okända fäder, dessutom är dessa belägna ganska nära honom i släktskap vilket ju gör att hans DNA-matchningar blir extra svåra att härleda. Och alla som gjort ett DNA-test VET att det inte är helt enkelt att finna HUR man är släkt med sina matchningar även utan okända fäder och dylika svårigheter.

Fortsätt läsa Matchningarnas matchning

Annonser

Släktforskar-, DNA-forskar-, brevskrivar-Jenny

NU, och först nu, börjar jag få en viss förståelse för hur jag kan arbeta med mitt DNA-resultat. Hur jag kan lista ut HUR jag är släkt med mina träffar på ett smidigt sätt.

Mina DNA-matchningar rör släktingar på ganska långt håll. Har jag tur finns där någon brylling. Men jag misstänker att jag inte hittar någon som är närmare mig än pyssling.

Men vad gör det egentligen. Jag ser det hela lite grann som ett pussel, och pussel är till för att läggas. Och gåtor till för att lösas.

Fortsätt läsa Släktforskar-, DNA-forskar-, brevskrivar-Jenny

Han gjorde en klassresa

För några månader sedan var jag djupt försjunken i en av mina släktforskarutmaningar. Du vet de där problemen som man kör fast vid och som man till slut måste överge för att återkomma till med nya ”friska” ögon efter en tids vila.

Just det här problemet hade jag nästan glömt bort så det hade faktiskt fått vila i flera år. Utmaningen rörde en kvinna som hette Anna Katarina (även kallad Anna Kajsa) Nilsdotter. Den här kvinnan var min farmors mammas pappas mamma. I de böcker där jag först fann Anna Katarina Nilsdotter var hon redan hustru och mor och i dessa angavs hennes födelse ha skett år 1789 i Kumla (Örebro).

Fortsätt läsa Han gjorde en klassresa

VÄNTAR …

Nu har jag gjort det!
Äntligen har jag gjort slag i saken och beställt ett DNA-kit åt mig själv.

Jag har skjutit upp det, trots att jag faktiskt sett fram emot att DNA-testa mig i släktforskningssyfte. Jag började fundera på det här redan för några år sedan, då när det fortfarande var svårt att få fram ordentlig information om DNA-släktforskning. DÅ, tänkte jag att jag ville vänta tills fler kommit igång. Jag var osäker på hur mitt DNA skulle hanteras och jag ville avvakta. NU, under senare tid har det mest handlat om att jag har velat bli mer ”klar” med mitt träd först.

KLAR? HA HA. Det blir man väl aldrig, jag vet det. Men jag har velat reda ut ett och annat. Få ordning på ditten och datten. Gå igenom trädet. Leta fel, rätta till. Sådant.

Fortsätt läsa VÄNTAR …

Han arbetade i en guldgruva i Alaska

Häromveckan var det ”prova på”-dagar på Ancestrys World deluxe-abonnemang. Jag har deras Sverige-abonnemang men passar såklart gärna på att utvidga mina sökningar till hela världen när sådana här tillfällen bjuds.

Likt många andra svenskar har jag emigranter i släkten och jag har flera  personer i mitt träd som under slutet av 1800 och början av 1900 flyttade till USA, vars tid/liv där jag ännu inte lyckats kartlägga.

Jag har några nära släktingar, exempelvis min farfar och ett par av hans bröder som i början av 1900 lämnade det magra Nordöland för det då mer lovande Nordamerika.

Fortsätt läsa Han arbetade i en guldgruva i Alaska

Namnsdagens vara eller icke vara

Min mormor hette Anna och likt andra Annor hade hon sin namnsdag den nionde december varje år. Min mormor var född 1908 och var 65 år när jag föddes. Hon var en liten kvinna, kanske 1,58 cm lång med brunt hår. Hennes hår blev aldrig helt grått, jag misstänker att hon aldrig någonsin slutade att färga det.

För min mormor Anna var namnsdagar viktiga. Du kanske nickar instämmande nu av minnet av din egna gamla mormor, moster, farmor, mamma, eller gammelmormor. Eller varför inte farfar eller farfarsfar. Namnsdagar var viktigare förr.

Fortsätt läsa Namnsdagens vara eller icke vara